I söndag var på en nätverksträff för familjer med Down Syndrom barn i Skånes Djurpark. Jag tror att vi var åtta familjer som träffades och vi var några stycken som hängde ihop på turen runt i parken. Jag hade jobbat natt så vi kom lite senare men turligt nog hade jag haft en lugn natt trots att det var lördag.
Vi hade en helt underbar dag i djurparken. Vädret var soligt och varmt, den bästa dagen hittills i år. De som bestämde datum för träffen prickade verkligen rätt. Det är så roligt att träffa de andra föräldrarna och barnen. Hade vi inte fått vår unika underbara lilla Mira hade vi aldrig lärt känna de här familjerna. På nått konstigt viss känns det som att vi alla hör ihop och vi hittar direkt gemensamma samtalsämne. Självklart cirkulerar mycket kring våra barn, hur fungerar det med dagis, bidrag, utbildningar, hab mm. Mira är ju bland de yngsta barnen så det känns som att vi har mycket att ta lärdom av från de andra.
Vi började med att gå in i fårhagen till lammen. Mira vågade till och med gå fram och klappa på de trötta lammen som var lugna och rätt tagna av den plötsliga värmen. När vi pratar och teckna om fåren och lammen tar hon sig i håret. Antagligen kommer det att bli hennes variant av tecknet för får. Troligtvis beror det på likheten i uttalet mellan "får" och "hår".... =) på vägen ut ur hagen lyckades Mira sätta sig rakt i en fårkiss och det blev ett totalt ombyte av kläder, tom blöjan hade lyckats suga upp den hemska odören.
Alla olika transport sätt genom parken var toppen men bäst var nog att sitta på pappas axlar och dra honom i håret.
Ibland var det svårt för Mira att se djuren om man inte kunde komma dem riktigt nära, lättast var det att se dem som rörde sig, björnarna höll lite låda och Mira gillade att stå och spana ner på deras bus.
Sedan blev det fika paus och återhämtning i skuggan i skydd av de härligt gröna lövträden. Mira var dock en riktigt entertainer och höll mig och Max fullt sysselsatta.
Kompismys, här är de mer intresserade av varandra än att titta på djuren innanför staketet.
Mira blev sprallig i benen och gav sig iväg på en egen promenad.....
Tyvärr missade vi sälarna, jag vet inte riktigt hur vi lyckades med det =( I lekparken fick Mira trotsallt träffa en säl på lite närmare håll.
I bilen hem somnade hon som en stock efter att ha varit vaken många timmar i parken-
Om det är någon av er som var med där och läser detta, tack för en mycket trevlig dag och för att ni förgyller vår tillvaro!
Jag jobba dygnet fram till midsommaraftons morgon. Som tur var hade vi det rätt lungt. När jag väl kom hem åt vi en mysig frukost. Efteråt begav vi oss ut för att leta och plocka blommor. Mira tyckte det var härligt med de höga blommorna längst stigen och försökte fånga tag i dem i farten. Regnet hängde i luften under promenaden men vi hann med att sitta ute i trädgården och binda midsommarkransarna. Till lunch bar det av till Farhult för att fira tillsammans med Miras Farmor och Farfar. På eftermiddagen blev det dans kring majstången i regnet. Mira ville helst inte gå själv men åkte gärna med på min arm medans jag dansade till "små grodorna" och "prästens lilla kråka"
