Igår kom familjen Knoester på besök, det är alltid lika trevligt och uppskattat. Det är så härligt med den familjen, vi kan alla vara oss själva. Fast att det numera blir rätt långt mellan gångerna vi ses känns det som det var igår. Jag vet själv att jag kan vara väldigt dålig på att ringa och hålla kontakten men eftersom
Fru Knoester bloggar känns det som att jag har rätt bra koll på henne även om vi inte talas vid per telefon. Det är väl en av nackdelarna med det här bloggandet. Det är ju inte alltid som man skriver öppet här på bloggen om precis hur man känner eller mår. Jag vet att hon haft det jobbigt ett tag och har lite dåligt samvete över att jag inte hört av mig till henne mer än vad jag gjort. Jag har haft koll på hennes blogg minst en gång om dagen och tänkt mycket på henne den senaste tiden. Men tyvärr har det gått henne helt ovetandes förbi, för hur i hela friden skulle hon kunna veta det.... att just jag är en av dem som följer hennes blogg dagligen. Jessica, jag hoppas att du vet att jag finns här och att du kan höra av dig när som och prata om vad som helst när du än känner för det. Igår blev det mest mys här hemma i huset och vi grillade lite god mat och satt och snackade fram emot småtimmarna.
 |
| Äntligen nere vid Nimis |
När vi vaknat i morse och fått i oss lite frukost tog vi bilarna och åkte ut till Kullaberg för att besöka Nimis. Det var inte särskilt länge sedan vi var där men då kom vi i från havet med båt. Idag hade jag inte riktigt klart för mig hur svårframkomlig promenaden ner till Nimis skulle vara. Som tur var hade vi lämnat vagnen hemma och jag traskade/klättrade med Mira i bärsjalen. Det var en liten utmaning men det gick faktiskt över förväntan. Väl nere klättrade vi runt i "trädkojjorna" och satt på stenblocken och picknickjade i solen. Precis när vi skulle bege oss uppåt igen öppnade himlen sig och det började ösregna. Inne i skogen var det lite lugnare men en liten bit innan bilen började det även att hagla småspik. Vi tjejer fick ta skydd inne på Himmelgårdens hembygdsgård medans grabbarna fick springa och hämta bilarna. Tack familjen Knoester för en härlig och spontan dag tillsammans. På vägen hem stannade vi hos Miras farmor och farfar och fick en god fika medans vi torkade och blev lite varma igen. I morgon kommer det nytt besök från Karlskrona så ikväll har vi bara slappat och ladda batterierna.
 |
| Blickar ut över den fina havsutikten från Nimis |
I söndags begav vi oss ut på en liten utflykt. Vi packade in oss i bilen och begav oss upp i skogen norrut för att leta rätt på ett omtalat våffelställe i en liten by. Jag hade hört talas om det på jobb men visste inte riktigt var det låg eller när de hade öppet. Efter några felkörningar hittade vi i dock rätt. Det var ett charmigt lite ställe och vi fick kaffe och två våfflor var för totalt 80 kr. Antagligen går de väl knappt runt på det men det är byaföreningen som driver stället och vill hålla det vid liv. De håller till i den gamla skolan i Bassholma och har servering på lördagar och söndagar. Jag kan varmt rekommendera det, våfflorna och alla tillbehör var väldigt goda. Jag gillar sådana här små ställen med människor som är vänliga och pratglada. Jag gynnar gärna deras verksamhet så att de kan få fortsätta hålla på med det dem gör.
