Ja, ibland känner jag mig som en sådan. Det blir rätt mycket fikande med de andra nyblivna mammorna. Vi har så "otroligt mycket" att diskutera tillsammans, tiden bara flyger iväg när vi träffas. I måndags gick jag från en fika med det ena gänget till nästa. Oftast känns det som att jag är en i mängden. Det känns skönt och jag tror jag behöver vara det. Det verkar som de tar allt det här med Mira väldigt bra. Det känns skönt att kunna vara helt öppen med allt, tror jag har gjort rätt i att vara det från början. Jag hoppas att de känner att de kan ställa frågor osv. Gör inte jag någon stor grej av det så hoppas jag att de inte gör det heller. Tror snarare att de har börjat få sår i öronen efter allt mitt tjatande... =) Ibland känner jag mig dock lite frånvarande när vi träffas och mina tankar cirkulerar på ett helt annat håll. Då känns det rätt skönt att bara sitta med och lyssna på alla små småbarns problem, som inte verkar vara så små för oss nyblivna mammor. Men jag antar att det är så det ska vara när man precis har blivit mamma.
Jag hade rätt dåligt samvete för Optimus skull när jag väl kom hem så då fick det bli en långpromenad. Det kanske var välbehövligt med tanke på läckerhetenerna jag hade tryckt i mig med... ;-)
Idag har vi varit på habiliteringen och börjat en intensiv kurs i Downs syndrom. Det blir sex träffar under en två veckors period. Återkommer längre fram med en utvärdering.
Ta det lugnt där ute och var rädda om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar