Tre månader sedan!

Ja det var då allt började, som en solskens historia!

Lyckliga och förväntansfulla blivande föräldrar

Kvällen den 15/6 lämnade mina föräldrar mig på tågstationen för att jag skulle åka hem till Karlskrona. Jag hade en tid hos barnmorskan den 16:e på morgonen (Jag hade flera gånger försökt byta tid för att kunna stanna några dagar längre nere i Skåne men ej lyckats) Tågresan var jobbig och jag gnällde över hur obekväma sätena var och jag började få ont i mage och rygg. Max mötte mig på stationen i Karlskrona och vi promenerade hem. Under promenaden fick jag några sammandragningar och vi fick stanna och pausa 3 gånger.  I vanliga fall tar det 10 min att gå hem. Åter igen beklagade jag mig över hur dåliga tågen var =)

Väl hemma gick vi och la oss. jag hoppades att vila skulle hjälpa mot ryggvärken och att sammandragningarna skulle avta. Jag kunde dock inte somna och började klocka hur tätt sammandragningarna kom. De kom med 5 min mellanrum, magen blev hård som ett bowlingklot men de gjorde inte direkt ont. Jag hade varken märkt av någon slempropp eller fostervatten.

Klockan ett fick jag rådet av förlossningen att stanna hemma så länge jag kunde hantera smärtan. Jag bodde ju bara 5 min från sjukhuset så jag fick vara hemma och försöka vila. Med hjälp av värmedyna och TENS bädda jag ner mig på soffan så att Max skulle kunna sova. Klockan tre väckte jag honom för att batteriet hade tagit slut i TENS apparaten. Max for runt i lägenheten och letade efter nya batterier. Det slutade med att han fick plocka ner brandvarnaren =)

Slemproppen kom och värkarna började göra mer ont. Efter en dusch ropade jag på Max, det var dags att ta oss till sjukhuset. Efter lite pyssel hemma var vi äntligen på väg. När vi står i trapphuset känndes det som att bebisen verkligen var på väg och jag behövde krysta. Färden till sjukhuset kändes fruktansvärd.

På förlossningen möte de oss med ett väldigt lugn. När de sedan väl märkte hur ont jag hade och hur tätt värkarna kom blev det lite mer fart. Efter tre värkar kom massvis med fostervatten och efter ytterliggare fyra värkar kom vår lilla Mira till världen. Från att vi parkerade bilen till att jag hade henne på bröstet tog bara 40 min. Hon föddes kl 07.30 den 16/6 2010. Hon var 47 cm lång och vägde 3235 gram. Jag är väldigt glad över att förlossningen gick så snabbt och smidigt och ser tillbaka på förlossningen med positiva minnen. Jag vågar knappt säga det, men otroligt nog gjorde det mindre ont än vad jag hade väntat mig.

Visst ser jag oförskämt pigg ut

Fram tills nu var allt som vi hade väntat oss och hoppats på. Vi hade vinden i ryggen och solen värmde.

Efter några minuter växte en oroskänsla sig allt starkare inom mig, det var något som inte stämde.

Vår gemensamma resa tog en helt annan väg än vad vi hade kunnat tänka oss. En väg till obekanta marker där allt var nytt och annorlunda. Livet fick en helt ny innebörd och betydelse på några minuter. Tillsammans bestämde vi oss för att vi klara av denna resa oavsett vilka farthinder och gupp som skulle komma i vår väg. Med rädsla och oro i bagaget var det bara att fortsätta resan ut i det okända och främmande.