Vaknade med ångest....

Usch... jag var nästan gråtfärdig när jag vaknade i morse. Vi hade ett läkarbesk inbokat på habiliteringen idag. Det var till en ny doktor och jag hade försökt ändra till en doktor som vi haft tidigare och jobbar på habiliteringen. De sa att hon hade lång väntetid och att de hade påtalat från barnavdelningen att vi skulle ha en tid för läkarbesök. Det hade ju känts skönt att träffa en doktor som vi varit i kontakt med tidigare. Jag vet inte hur många olika personer vi har träffat inom sjukvården sen Mira föddes, det börjar nog närma sig hundra.

Eftersom det var påtalat från barnavdelningen att vi skulle ha ett läkarbesök började genast mina tankar snurra igång. Hade de hittat nått nytt med Mira som vi inte visste om innan!? Jag kan inte fatta att jag som själv är inom sjukvården tycker det är jobbigt att åka till sjukhuset. Antagligen är jag väl rädd för att vi ska få fler tråkiga besked. Hela natten har jag legat och vridit på mig, det känns som jag har en stor klump i magen som bara ligger och trycker. Dessutom krånglade Mira med maten på morgonen och åt bara lite av det hon borde. Hon blev ju vaccinerad i onsdags, så förhoppningsvis är det därför hon är lite trött och inte har aptiten som hon brukar.

Väl där möte den "nya" doktorn mig. Hon gjorde en vanlig läkarkontroll och hittade inga avvikelser med Mira. Det visade sig inte finnas någon speciell anledning till läkarbesöket utan det var bara en rutinkontroll. Man kan ju verkligen säga att de håller koll på henne. Hon har ju träffat doktorn minst var fjortonde dag sedan hon föddes och specialpedagog, sjukgymnast, sjuksköterska, logoped, BVC-sköterska och kuratorn däremellan.

Dagen efter bukoperationen, hon sover sig igenom alla bekymmer!

Första gången hon fick lämna rummet, alla slangar och apparater på släptåg.

Vilken skillnad det är att va på sjukhuset som patient/förälder i jämförelse med att va där i min yrkesroll som sjuksköterska. Jag tror att hela denna resa kommer vara väldigt nyttig för mig i min profession. Jag hoppas verkligen att min oro och ångest inför läkarbesöken avtar snart. Jag vill ju verkligen inte att det ska spegla av sig på Mira, så att hon blir rädd för att åka till sjukhuset.