Egypten/BUS i Lund

I onsdags förberedde vi oss för en efterlängtad resa till Egypten. Vi har tidigare inte vågat flyga till utlandet bland annat pga Miras hjärtfel. Nu hade vi dock fått klartecken från hjärtläkaren som tyckte det var okej att åka iväg. Mira blev förkyld för någon vecka sedan och vi provade det mesta för att få henne bättre, när väl avresedagen närmade dig verkade det som att näsan inte rann och hon var riktigt pigg. Vi skulle "sola, bada och dricka pinacolada". Hon hjälpte oss tom att packa resväskorna....

Efter att Mira på onsdagskvällen hade ätit kvällsmat och skulle få välling började hon kräkas. Vi hoppades att det var något i maten som orsakade kräkningarna och att hon skulle bli bättre under natten. Planet skulle lyfta kl 07.00, så en tidig morgon väntade oss. När vi väl kom i säng hade vi fått ett sms om att planet var drygt två timmar försenat, då tänkte jag att vi hade kanske lite flyt i alla fall. Mira slutade kräkas vid midnatt och vaknade kl 04.00 och var törstig, vi bestämde oss för att försöka följa planen om hon inte kräkte fler gånger. Vi gick upp och gjorde oss i ordning och väckte Mira. Hon åt välling med god aptit och verkade må rätt bra efter att ha kräkts kvällen innan. Vi packade in oss i bilen och kände att nu är vi äntligen på väg...
Bilresan gick bra men när jag lyfte ut Mira ur bilen kräktes hon upp all vällingen igen, suck, efter några snabba blickar mellan mig och Max insåg vi att det bara fanns ett alternativ, att ställa in resan. Max tog hand om Mira och jag gick och sa till i incheckningen att vi inte skulle med planet. Vi satt och hämtade andan en stund och funderade på hur vi skulle fortsätta dagen. Efter några goda råd körde vi till barnakuten i Lund, vi var ju tvungna att skaffa ett läkarintyg till flygbolaget. Jag hade dock en oroskänsla i magen, det kändes som att något inte stod rätt till. Mira hade ju haft liknande kräkningar för ca två månader sedan, vi sökte då i Hbg och där avvaktade de med undersökningar och dagen efter var hon bättre så de hitta inte någon orsak till kräkningarna och vi skrevs hem. I Lund gick det lite snabbare. Vi kom in på ett rum direkt och läkaren kom in efter några minuter, han kallade in barnkirurgen och undersökningarna började planeras. Efter bara någon timme var röntgen i fullgång och Mira hade fått dropp och en sond i näsan.

De gjorde en passageröntgen, vilket tar lite tid. Man börja med att spruta in kontrast i magsägen via sonden och sedan följer man med röntgen hur vätskan fortsätter ner genom matsmältningssystemet. Kontrasten gick fint förbi området där hon opererades när hon var en vecka gammal men längre ner i tunntarmen verkade det ta stopp..... =( Nu började Mira bli riktigt matt och trött och det kändes som att vi inte fick någon riktigt kontakt med henne, utan det verkade presic som hon var i en annan inre värld.

Strax innan kl 17.00 fick vi reda på att de behövde operera henne för att kunna få reda på och reda ut det som orsakade stoppet. Vi visste tidigare att Miras tarmar inte ligger riktigt som de brukar och att hon har risk för att få sammanväxningar i buken eftersom hon tidigare varit opererad. Förberedelserna satte i fullgång och operationen planerades senare underkvällen.

Här är Mira badad och skrubbad med Descutan (hon som inte gillar att bada i balja i vanliga fall lyckades få in lite medel i högra ögat). Efteråt gosade hon och hämtade krafter i pappas famn.
Den här gången fick vi följa med in på operation ända fram tills hon blev sövd. Max fick säga hejdå i slussen och jag fick följa med henne in och hålla henne i handen när hon somna. Hon sov redan när de sövde henne, det kändes väldigt skönt och jag tror att hon inte uppfattade att något var på gång.

Här efter följde några hemska timmar i ovissheten. Vi lyckades slumra till en liten stund och precis då kom läkarna in på rummet och överrumpla oss. De hade goda nyheter och Mira mådde bra. Operationen hade också gått bra hon hade fått ett rosettliknande tarmvred ungefär mitt på tunntarmen som var orsakat av sammanväxningar. Troligen var det pga av förkänningar till detta som hon kräktes för ca två månader sedan. De första två dygnen sov hon mest och var bara vaken några korta stunder.

Här sover hon på min magen förmiddagen efter operationen. Den här ställningen gillade hon verkligen att sova i, lite konstigt med tanke på snittet på magen. Men hon hade ju antagligen inte sovit så om det gjort ont eller va obehagligt, det kanske snarare avlaste lite skönt.

Som tur var behövde de inte dela tarmen vid operationen utan hon fick börja dricka direkt efter.

Hon fick smärtstillande med hjälp av en epiduralkateter som går in i ryggraden och bedövar de området som de har opererat i. Det fungera antagligen väldigt bra för henne för hon verkade inte ha särskilt ont utan sov gott. Tyvärr fick de stänga av den lite tidigare än beräknat pga att apparaten började krångla. Några timmar efter fick hon väldigt ont och behövde  Morfin.

Efter tre dygn och ytterliggare lite vila var det som att vända på en hand. Vi började skymta hennes härliga smail och glimten i ögonen. Nu började väntan på att hon skulle bli bättre mindre dryg och Mira förgyllde tiden med att busa, charma personalen och leka med hennes nya docka som hon fått av oss.

 Vi väntade på kvittot som skulle visa att allt fungera som det skulle i hennes lilla mage, vi blev glada för varje liten fis och vi väntade bara på den "stora" leveransen.... =)

Här är Mira lika glad som oss för att allt fungerar som det ska och vi hoppades på att snart få komma hem. Bilden är tagen igår och nu sitter jag hemma i vår soffa och bloggar. Mira sover gott i sin egen säng. Självklart är jag lite orolig och springer in på hennnes rum titt som tätt men än verkar hon sova väldigt lugnt och gott.

Nu är vi väldigt glada för att inte resan blev av, tänk om vi hade behövt operera henne där nere. Läkarna trodde att det hade behövts om vi satt oss på planet. Usch, hemska tanke....

Detta var allt från oss för denna stund.

God natt!